Ett litterärt geni

De kommer säga att jag är begåvad. De kommer kalla mig ett litterärt geni, de kommer läsa det jag skrivit och säga saker som "fantastisk prosa" och "underbar lyrik".

De kommer att säga att det är klart att hon lider. Med ett sådant intellekt så är det svårt att göra annat. Och de kommer genast se för sitt inre öga hur jag en gång i tiden slog ned blicken, sakta, med mina tjocka ögonfransar och sedan röra med skon lite i gruset och sedan sa jag "Det är som att allt är så självklart. Men ändå så främmande."

Och just det kommer den där boken inledas med. "The diary of Selma" Mer än så får ni inte. För ingen kommer tänka på Selma Lagerlöf eller någon sånt. Det kommer bara finnas en Selma då och alla vet att det är jag.

Och i den boken kommer det finnas svartvita bilder på mig som är tagna under livets finaste stunder, och ett decennium från det kommer delar ur den grå massan titta på mig och mina ögonfransar, de kommer försöka se in i mina ögon som tittar tillbaka från fotografiet. Och de kommer försöka föreställa sig vad jag tänkte.
Led hon?
Var hon lycklig?
Vad är det som glimtar i bråddjupet som är hennes blick?

Jag kan inte bestämma mig för om jag dör eller inte.
Äh förresten.
Boken skriver jag nu.
Vemod, ska den heta