Nej förresten. Jag ska inte knacka på hos grannen. Jag ska inte göra någonting.
Sist jag var ute var då jag skrev det sista inlägget. Det har gått flera dagar och motståndet till att träffa folk bara växer. Snart är äggen och havregrynet slut också. Då måste jag gå och handla men då kanske jag möter henne i trappuppgången och... Säger något pinsamt.
Tänk om hon ser på mig att jag vill bli hennes bästa vän?
Nej, det är inte värt att riskera.
Lika bra att inse att jag aldrig kommer bli som henne.
Hon är för normal.
Hennes hår ligger alltid fint över hjässan. Jag använder ordet "hjässan" för att hon varken har en skalle eller ett huvud. nej, hon har en hjässa. Det ser ut som att någon råkat spilla honung över hennes hjässa och att honungen råkar ha lagt sig i perfekta vågor, gyllene, glänsande honungsvågigt hår.
Jag kommer aldrig att bli en normal tjej med honungshår, jag kommer aldrig se världen med oskuldsfulla och ickedömande ögon.
Jag kan aldrig få det hon har, jag kommer aldrig finna den sinnesfrid hon har med sig från födseln. Hennes honungshår var säkert lika gyllene när hon föddes. Honung och mensigt sekret.
Jag gillar inte henne längre.
Hon är alldeles för normal.
Hon skulle aldrig veta hur det är att se de där sakerna som jag inte ens kan skriva om.
Det är för äckligt.
Min granne är äcklig.
Jag måste verkligen handla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar